Frihet Genom Rörelse
Hamsa Jabbar
8/19/20267 min läsa
Jag halkade nerför en trappa på en skogsstig en gång. Innan jag hann förstå vad som hände tog mina händer tag i steget bakom mig och tryckte starkt ifrån så att min rumpa inte kraschade ned i marken. Det räddade mig från ett blåmärke på svanskotan, om inte värre.
Det var då jag upplevde den verkliga anledningen till att vi pratar så mycket i Pilates om att lyfta upp från mattan när vi sitter ner. Varför vi jagar känslan av att växa så lång att vi nästan svävar ovanför mattan - istället för att bara vila ner i den och sjunka.
Du ser, det finns ett nära samband mellan rörelse och självförtroende, och det leder i sin tur till frihet. Låt mig förklara vad jag menar.
Vi vet alla att träning och rörelse får endorfinerna att flöda, och vi vet att det får oss att må bra. Men det är också en guldgruva av bevis.
Bevis på att din kropp, och därmed du, är kapabel. Kapabel att böja dig om det behövs. Kapabel att vrida och sträcka dig utan att få ryggskott. Kapabel att balansera när det krävs. Helt enkelt kapabel att hantera allt som vardagen kastar din väg.
En fördel som kanske inte pratas om lika ofta, men som är en av de största jag har hittat, är att detta i sin tur gör dig kapabel att falla med kontroll så att du inte skadar dig.
Det är därför vi jobbar så hårt med att öppna bröstet och sträcka armarna bakom kroppen, ut åt sidorna, upp över huvudet, ner mot fötterna. Det är också därför vi lär oss att trycka ifrån, eller dra mot oss, bestämt med händer och fötter i alla möjliga olika positioner.
Det handlar inte bara om att göra det för sakens skull. Det är förberedelse. Det är för att lära kroppen vad den ska göra när livet överraskar dig.
Jag talar av erfarenhet. Jag har varit klumpig och fallit flera gånger, inte bara nerför den där trappan i skogen. Varje gång har mitt muskelminne kickat in och hållit en position som räddat mig.
I de här stunderna, när något oväntat händer och ditt muskelminne drar dig ur en svår situation, får du ännu mer bevis. Och du blir ännu mer övertygad om din förmåga att hantera äventyr.
Och plötsligt märker du att du säger ja till fler äventyr, för de känns plötsligt inte lika skrämmande längre. Och om det är något du vill säga nej till, så är det för att du valde att säga nej. Inte för att rädslan gjorde det valet åt dig.
Som du märker har jag själv levt den här teorin. Och det började långt innan min första duns mot marken. Jag var ingen aktiv person som liten. Jag tillbringade mina tidiga år med att kämpa för syre istället för att springa runt och klättra i träd. Min kropp och jag hade inte en bra relation på länge, och ärligt talat ser jag fortfarande mig själv som en soffpotatis innerst inne.
Så när jag äntligen hittade en rörelseform som fick min kropp att må bra, började något förändras som inte hade någt att göra med hur rörlig eller stark min rygg blev. Klass efter klass blev ursäkterna att stanna hemma svagare än längtan efter hur jag kände mig i kroppen efteråt.
Jag började samla bevis. Bevis på att jag kunde göra en Hundred utan att falla ihop. Bevis på att jag kunde hålla en Teaser längre än förra veckan. Bevis på att jag kunde ta mig igenom magserien med färre pauser än tidigare. Och också ett hopp och en tro på att bara för att min pappas rygg gav vika behövde inte min göra det.
Och det där beviset? Det stannar inte tyst kvar i studion. Det läcker ut. Plötsligt går du lite rakare genom livet. Och att ta upp mer plats på det sättet gör att du känner dig mer självsäker och kraftfull.
Du säger ja till vandringen, dansklassen, den konstiga vattengympan, även om du inte har någon som helst aning om vad du håller på med.
För när du väl kan säga, "jag gjorde något svårt, och min kropp klarade det," blir det mycket lättare att prova nästa svåra sak.
Och det, för mig, är vad frihet faktiskt innebär. Det är att veta att du kan falla, och ändå klara dig. Det är att lita på dina egna två fötter, din egen starka rygg, dina egna kapabla armar, tillräckligt för att gå och ta reda på vad mer som finns där ute för dig.
Så här är min inbjudan till dig den här veckan: gör en rörelse med din kropp - vilken som helst - och låt den vara ett bevis. Inte ett test, eller en prestation. Bara bevis, för ditt framtida jag, att du dök upp, och att du är kapabel.
För en starkare och mer smidig kropp förändrar inte bara hur du rör dig. Den förändrar hur mycket liv du är villig att gå ut och ta för dig av.
Så sluta läsa det här blogginlägget, och gå och ta för dig!
Freedom Through Movement
I slipped down some stairs on a forest path once. Before I had the time to think, my hands immediately grabbed the step behind me and pushed away so that my butt didn’t crash into the ground. That saved me a bruised tailbone, or worse.
And that’s when I experienced the real reason why we talk so much in Pilates about lifting off the mat when in a seated position. The feeling of growing so tall we’re almost levitating off the mat, instead of just resting into it and sinking down.
You see, there is a close relationship between movement and confidence, and that in turn leads to freedom. Let me explain what I mean.
We all know that working out and moving the body get the endorphins flowing, and we also know that it makes you feel good. But it is also a treasure trove of evidence.
Evidence that your body, and by extension you, are capable. Capable of bending if needed. Capable of twisting and reaching without pulling your back. Capable of balancing when needed. Basically, just capable of handling whatever everyday life throws your way.
And one benefit that maybe isn’t talked about as often, but is one of the biggest I’ve found, is that this in turn makes you capable of falling with control so you don’t hurt yourself.
That’s why we work so hard on opening the chest and reaching the arms behind the body, out to the sides, up over the head, down by the feet. That’s also why we learn how to push away, or pull towards us, firmly with our hands and feet in all different kinds of positions.
It's not just for the sake of doing it. It's preparation. It's teaching the body what to do when life catches you off guard.
I speak from experience. I have been clumsy and fallen several times, not just down those stairs in the forest. Every time, my muscle memory kicked in and held a pose that kept me safe.
In these moments, when something does come your way and your muscle memory pulls you out of a sticky spot, that's even more evidence. And you become even more convinced of your ability to handle adventures.
And suddenly you find yourself saying yes to more adventures, because they’re suddenly not so scary anymore. And if there is something you want to say no to, it’s because you chose to say no. Not because fear made that choice for you.
As you can tell, I have lived this theory. And it started much earlier than my first rumblings to the ground. You see, I wasn't a mover growing up. I spent my early years fighting for oxygen instead of running around and climbing trees. My body and I didn't have a great working relationship for a long time, and honestly, I still consider myself a couch potato at heart.
So when I finally found movement that made my body feel good, something started shifting that had nothing to do with how flexible or strong my back was getting. Class after class, the excuses to stay home got weaker than the longing for how I felt afterward.
I started collecting proof. Proof that I could do a Hundred without falling apart. Proof that I could hold a Teaser for longer than last week. Proof that I could survive the ab series with fewer breaks than before. And also a hope and belief that just because my Dad's back gave out, mine didn't have to.
And that proof? It doesn't stay quietly in the studio. It leaks out. Suddenly you're standing a little taller as you walk. And taking up more space like that makes you feel more confident and powerful.
You say yes to the hike, the dance class, the weird aquatic workout, even though you have absolutely no idea what you're doing.
Because once you can say, "I did something hard, and my body handled it," it gets a whole lot easier to try the next hard thing.
And that, to me, is what freedom actually feels like. It's knowing you can fall, and still be okay. It's trusting your own two feet, your own strong back, your own capable arms, enough to go find out what else is out there for you.
So here's my invitation for you this week: do one movement with your body, any movement, and let it be evidence. Not a test, or performance. Just proof, for the future you, that you showed up, and you are capable.
Because a stronger, more supple body doesn't just change how you move. It changes how much life you're willing to go out and grab.
So stop reading this blog post, and go grab it!